vind
| svensk term (rek.): | vind |
| definition: |
utrymme i byggnad begränsat mot det fria huvudsakligen av yttertak och begränsat nedåt av det översta bjälklaget |
| anmärkning: |
Vind räknas som våning (vindsvåning) om bostadsrum eller arbetslokal kan inredas där och om skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45° lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak är belägen mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälklagets översida; se 9 § PBF. Vid tillämpning av PBLs krav på att bostäder skall vara tillgängliga med hiss eller annan lyftanordning i bostadshus skall en vind där det finns en bostad eller ur funktionell synvinkel huvuddelen av en bostad räknas som en våning. Se PBL 3:7. Vind kan vara ett utrymme som enbart används som förråd eller som saknar direktförbindelse med husets övriga utrymmen annat än genom lucka. |
| se även: | |
| engelska termer: | attic |
| garret | |
| loft | |
| tyska termer: | Dachboden (m) |
| Dachgeschoss (n) | |
| Speicher (m) | |
| franska termer: | comble (m) |
| grenier (m) | |
| källa: | Terminologicentrum TNC: Plan- och byggtermer | 1994 |
