Ikon för Rikstermbanken

area

svensk term (rek.): area
definition:

storlek av en avgränsad yta

anmärkning:

Ordet yta beskriver en företeelse som kan ha olika egenskaper vid sidan om storlek, t.ex. kulör, textur. Termen area (för större markområden areal) används i matematiska, fysikaliska och tekniska sammanhang för att ange en ytas storlek. För byggbranschen har tidigare efterledet -yta använts i olika sammanhang för att beskriva storleken av byggnader, utrymmen eller andra delar av byggnader.

Följande samband mellan gamla och nya termer gäller:

byggnadsyta motsvaras i huvudsak av byggnadsarea med vissa smärre förtydliganden och tillägg;

våningsyta motsvaras närmast av bruttoarea med den viktiga skillnaden att våningsyta räknas enbart för våningsplan över mark och inredd del av vindsvåning, medan bruttoarea räknas för alla våningsplan, såväl i källare som på vind;

bostadsyta, lägenhetsyta, bostadslägenhetsyta och lokallägenhetsyta motsvaras närmast av boarea resp. lokalarea. Skillnaderna ligger främst i mätreglerna för innerväggar och utrymmen under snedtak; biutrymmesyta motsvaras närmast av biarea med liknande skillnader rörande mätregler som för bostadsyta etc.

För fullständiga beskrivningar och mätregler hänvisas till SS 02 10 52 [upphävd] eller vid behov tidigare gällande skrifter.

se även:
engelsk term: area
tysk term: Fläche (f) 
franska termer: superficie (f) 
surface (f) 
 
källa: Terminologicentrum TNC: Plan- och byggtermer | 1994