Psykisk störning är ett medicinskt begrepp och används för alla typer av psykiska sjukdomar och andra psykiska avvikelser, inklusive psykisk utvecklingsstörning. I LRV och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), liksom i brottsbalken, har de begrepp som tidigare använts ersatts av den kvalificerade termen allvarlig psykisk störning. Det är i första hand fråga om ett rättsligt och inte ett medicinskt begrepp.

I förarbetena konkretiseras vilka störningar begreppet skall omfatta. I första hand avses tillstånd av psykotisk karaktär, d.v.s. tillstånd med störd realitetsvärdering och symtom av vanföreställning, hallucinationer och förvirring. Vidare kan hjärnskador ge psykiska funktionsnedsättningar av allvarlig art med liknande symtom. Även allvarliga depressioner med självmordstankar och svårartade personlighetsstörningar, som t.ex. vissa invalidiserande neuroser och personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär, räknas som allvarliga psykiska störningar. En krisreaktion uppges också kunna räknas dit, om dess påverkan på den psykiska funktionsnivån är så uttalad att den är av psykotisk art.

Bedömningen av om en psykisk störning är allvarlig måste ske utifrån både störningens art och dess grad. Med art avses sjukdomstypen och med grad den psykosociala funktionsnivån och hur svåra symtomen är. Vissa psykiska störningar (t.ex. schizofreni) är alltid allvarliga till sin art, men kan ha ett tämligen lindrigt förlopp och behöver inte vara allvarliga till sin grad. Andra störningar (t.ex. depressioner) är däremot inte alltid av allvarlig art. I dessa fall får störningens grad än större betydelse.